Det kan hända att man vid vissa tillfällen i livet stannar upp för en stund på vägen och reflekterar. Till exempel över hur man har kommit dit hän man är, och varför man gör det man gör och inte något annat. Man kan fundera över påverkan från arv och miljö, och till synes meningsfulla tillfälligheters roll. Här finns knappa bevis eller säker kunskap, men tillräckliga aningar och förnimmelser av de spår ocg trådar som ingår i tillvarons sammansatta helhet.

Musikens rötter
Då musiken har kommit till att spela en central roll i min tillvaro, både privat och professionellt, beror det inte på att jag kommer från ett hem med piano, vi hade dock en utmärkt grammofon.
En generation längre tillbaka ska det dock ha funnits en morfar, som varken min mor eller jag har sett i verkligheten, som liknade Spencer Tracy på pricken och enligt påstående spelade piano efter gehör, så vackra unga kvinnor både glömde klockan och allt vad deras mor hade lärt dem. Dem ville nämligen mycket hellre dansa och leva i en glad stämning. En av dem bär ha varit min mormor.Så kanske har det ändå legat ett litet frö redo att suga näring till sig och spira när det fick tillfälle till det. Och det gjorde det.

Musikens magi
När barn är mycket ensamma hemma kan det ha den fördelen att dem kan få tid till at undersöka och upptäcka en massa saker utanför dem vuxnas begrepp och inflytande. Jag experimeterade själv mycket med den tidigare omtalade grammofonen.
I högen av gamla 78-varvare och de mera moderna LP-plattorna fanns det speciellt an som gav mig den första stora, och fortfarande oförglömliga, musikupplevelsen. Det var så vitt jag kommer ihåg balettmusik från 'Fyrst Igor'. På denna platta fanns det ett spår som hette 'Polyesterdansarna', som jag i 6-7 års åldern kunde höra om och om igen. Fullständigt trollbunden a den oroliga kraften och oförklarliga magin i musiken, lät jag mig genomströmmas av den stora kören och orkesterns dån tills jag inte visste om det gjorde ont eller var vackert, och det var för övrigt också likgiltigt.
Det är fortfarande så att den musik som verkligen berör mig verkar rymma både smärta och glädje.

Musikens innersta väsen
Dessa två tidiga upplevelser med musik rymmer element som fortfarande är vitala och centrala för min uppfattning av musik och musikutövande. För det första att musik är i stånd till att på en gång rymma och förena stora och olikartade känslor, och för den saks skull känslomotsättningar. Och låt den för guds skull aldrig bli ofarlig och artig, men låt den beröra och röra, egga och besvara frågor.
För det andra att musikupplevelser präglade av en djup motivation och känslomässig intention ger musiken den rätta känslan för att beröra lyssnaren. Det samma gäller antagligen för varje uttrycksform, konstnärlig eller ej, det rör sig om att ha något på hjärtat.

Gentle Rain
Om nu dessa upplevelser har varit medverkande eller ej så slutar det i varje fall med att jag några år senare fick lära mig att spela ett instrument, under ungdomens år kastade jag mig ut i diverse former av musikaliska uppträdanden, och sedan tog jag en musikpedagogisk utbildning, varefter jag undervisade en hel del år. Efetr hand har jag blivit mer och mer upptagen med att skriva och spela min egen musik. Och under de senaste tolv årenhar jag gjort en rad album med instrumental musik, som jag kort sagt uppfattar som musik till film som inte är gjord ännu. Men det tillåter å andra sidan att lyssnaren själv skapar sin egen 'film' till musiken. Det finns det en bra mening i.
Ett av dessa album är 'Gentle Rain'. Det finns även en slags röd tråd eller ett förlopp genom albumets sex individuella kompositioner. Det startar med titelnumret, som är lätt, transparent och upplyftande, som följs av en mer meditatiov och reflekterande tyngdpunkt i de två mellersta styckena, medan de två sista styckena mjukt vänder till ett mera utåtriktat rum. Lycka till med musiken, och dina egna filmer.

Lau Laursen